Varför

Alla i en familj kan drabbas av en förlossningsdepression. Vanligast är det att mamman drabbas, och därefter pappan, men även syskon till barnet eller andra närstående har högre risk att drabbas av en depression i samband med en förlossning.

Det finns många anledningar till varför någon drabbas, och vissa har från början en större risk än andra.

Tittar man på statistiken är den genomsnittliga risken för en kvinna att drabbas av en förlossningsdepression ungefär 17%. Siffran sjunker till 10-15% om man endast räknar allvarliga depressioner och höjs till upp mot 20% om man även räknar med lättare depressioner.

Pappor har dubbelt så stor risk att drabbas av en depression inom ett år efter en förlossning än vad män har i genomsnitt. Detta innebär att risken till depression höjs från från 1 på 20 till 1 på 10. Störst risk för depression har familjemedlemmar som får sitt första barn.

Om mamman får en förlossningsdepression, har pappan en rejält ökad risk på mellan 24-50% att själv drabbas. Yngre pappor har också större risk att drabbas än äldre.

Det finns många, mer eller mindre avgörande händelser i livet som kan påverka risken för att drabbas av en förlossningsdepression. Bland annat kan sömnbrist, fysisk och psykisk utmattning göra det svårare att återhämta sig och känna den glädje som många förväntas känna som nybliven förälder.

Även vilka gener man bär på har betydelse, och kvinnor (och män), vars släktingar haft förlossningsdepressioner, har betydligt större risk att själva drabbas.

Man har också ökad risk om man tidigare i livet haft depressioner, ångestsyndrom och annan psykisk ohälsa. Detta gäller även om man själv haft en traumatisk barndom som inte är helt bearbetad. Då kan tankar om hur man själv hade det som liten dyka upp, och bidra till oro och depression.

Risken för förlossningsdepression ökar om:

• Är en kvinna.
• Får sitt första barn.
• Inte sover tillräckligt.
• Är psykiskt eller fysiskt utmattad.
• Haft (eller om ens partner haft) graviditetsproblem eller en traumatisk förlossning.
• Har en förälder eller släkting som haft förlossningsdepression(er).
• Har en tidigare bakgrund med psykisk ohälsa eller ångesttillstånd.
• Haft en traumatisk eller jobbig barndom.
• Har särskilda gener, som påverkar hormonbalansen.
• Får en depression i samband med graviditeten (54% har då kvar depressionen efter förlossningen).
• Som barn varit utsatt för sexuella övergrepp.
• Inte får stöd och hjälp under graviditeten och under/efter förlossningen.
• Känner sig isolerad.
• Inte tror sig klara av att vara en bra förälder.
• Inte ville skaffa barn från början.

Ett tecken på förlossningsdepression kan ibland (men inte alltid) vara att man, som mamma har svårt att producera bröstmjölk, då detta hänger ihop med ett lågt prolaktin (hormonet som normalt sett ska öka efter en förlossning).

Enligt en stor svensk studie är det fler som lider av förlossningsdepressioner 30 månader efter förlossningen än 25 månader efter. Detta innebär att depressionen inte nödvändigtvis behöver uppstå nära inpå förlossningen, utan att det kan ta lång tid innan hormonrubbningen påverkar ens psykiska hälsa. Skulle fler få stöd och hjälp tidigt i sin depression, skulle depressionerna sannolikt minska, och inte öka med tiden. 

Ja, även om man adopterar ett barn kan hormonerna i kroppen föräldrars. Framförallt genomgår kroppen en förändring från tiden av förväntan till den tiden då man faktiskt får ta hem sitt barn. Det finns inte tillräcklig forskning på hur många adoptivföräldrar som drabbas, men man vet att det ligger någonstans mellan 10-32%. Ungefär 6 procent av föräldrarna blir även deprimerade under adoptionsprocessen.

Det finns ingen stor studie som gjorts om sambandet mellan ekonomi och förlossningsdepressioner inom Sverige. Däremot finns det studier som visar på att förlossningsdepressioner i låginkomstländer är mer förekommande än i rika länder. I rika länder blir 7-15% av mammorna allvarligt deprimerade efter en förlossning, medan siffran ligger på 19-25% i låginkomstländer.