Symtom

Det är fullt normalt att känna sig nedstämd, ha humörsvängningar och ångest efter en förlossning. Men om nedstämdheten (baby blues) håller i sig i mer än två veckor, kan det vara ett tecken på att man börjar utveckla förlossningsdepression.

Symtomen vid en förlossningsdepression är lika dom som uppstår vid en vanlig depression, med känslor som uppgivenhet, energilöshet och att vardagen känns tung och grå.

En depression kan upplevas olika från person till person. Hos vissa är känslorna så starka att man inte längre orkar ta hand om sin personliga hygien på samma sätt som tidigare, eller att man inte orkar diska, tvätta, städa eller laga mat. Hos andra kan symtomen istället vara mer diffusa och milda, och göra att man, trots att man orkar med sina vardagssysslor, inte känner samma glädje, som tidigare. 

Det som är gemensamt för en depression är att man känner sig nedstämd i mer än två veckor, nästan varje dag.

Vid en förlossningsdepression kan man känna igen sig i ett eller flera av påståendena nedan:

• Jag har ingen energi till att träffa mina vänner och familj.
• Jag känner mig likgiltig inför saker som tidigare gjorde mig glad.
• Livet känns inte lika lätt och spännande som tidigare.
• Vardagen känns tung och grå och är jobbig att ta sig igenom.
• Jag går ner eller upp i vikt och har svårt att äta, eller småäter hela tiden.
• Mitt humör växlar mellan stark oro, ångest eller panik.
• Jag känner mig värdelös, har skuldkänslor och känner mig uppgiven.
• Mitt liv känns hopplöst just nu.
• Jag sover för länge, eller har svårt att sova ordentligt.
• Jag känner mig energilös och har svårt att koncentrera mig.
• Det mesta, även småsaker, känns jobbigt att genomföra just nu.
• Jag orkar inte ta hand om mitt barn på det sätt jag skulle vilja.
• Jag har lättare till gråt, ilska eller irritation.
• Jag har mer ångest, eller får panikattacker.
• Jag drar mig undan det mesta, och känner inte att jag orkar eller vill.
• Min partner eller förälder är deprimerad.
• Jag kände mig även deprimerad i perioder under graviditeten.
• Jag försöker dölja min orkeslöshet för min omgivning.
• Jag är rädd att jag är, eller kommer bli psykisk sjuk.

Man kan också ha fysiska symtom, som huvudvärk eller värk i kroppen. Vissa får även tvångstankar om att skada sig själv eller sitt barn (tvångstankar är inte farligt, men kan ge upphov till stark ångest).

En läkare, sjuksköterska eller psykolog gör ofta en individuell bedömning av det som framkommit i diskussionen mellan er. Därefter blir man antingen rekommenderad behandling, eller fortsätter att utreda varför man känner sig nedstämd. Läkaren kan till exempel först vilja ta ett blod- och urinprov, för att utesluta andra orsaker.

Oavsett om det är pappan, mamman, ens barn, eller någon annan i familjen som drabbats av förlossningsdepression, så är symtomen densamma. Märker man av att man själv, eller någon annan är mer tillbakadragen och orkeslös än tidigare kan det vara ett tecken på depression.

I regel har man en gräns på två veckor, där nedstämdheten går över från att klassas som en vanlig baby blues till en depression. Att gränsen är satt till just två veckor, beror på att det är en tidsperiod som visat sig ge en god indikation på depression. Detta betyder att många som varit nedstämda i mer än två veckor, även fortsätter att vara nedstämda en längre tid efter dessa två veckor.

Två-veckorsregeln, verkar dock inte fungera lika bra som en indikator hos barn, där man istället behöver se mer till helheten.