Behandling

Det bästa sättet att behandla förlossningsdepression är att snabbt identifiera att en person löper risk att drabbas, och snabbt sätta in stöd och hjälp. Desto tidigare personen får hjälp, desto större chans är det att behandlingen botar depressionen. Här kan du läsa mer om vilka behandlingar som används.

Behandling av förlossningsdepression

Eftersom det är fler som lider av förlossningsdepression 30 månader efter förlossningen än 25 månader efter, är det tydligt att många behöver behandling för att lyckas komma ur sin förlossningsdepression, eller undvika att den blir värre.

Ju tidigare man får stöd och hjälp, desto större chans är det att behandlingen blir lyckad.

Viktigt med tidiga råd och stöd inom förlossningsdepression

Många inom den svenska vården och forskningen menar att det inte görs tillräckligt för att utbilda och stödja föräldrar inom förlossningsdepression. Därför hänger det mycket på en, som förälder, att själv ta kontakt med vården om man har frågor eller om man vill få extra stöd eller hjälp.

Många nyblivande föräldrar upplever en otillräcklighet och stress inför sitt föräldraskap, och det är något som man bör ta på allvar. Man ska aldrig behöva skämmas över att be om hjälp.

Man kan söka vård direkt på en vårdcentral, barnmorskemottagning eller BVC. Vill man söka vård privat kan man även söka till en psykiatrienhet som passar en själv. Många erbjuder även terapi via chatt, telefonsamtal eller videosamtal.

Vad får man för hjälp av vården?

Man kan få hjälp på flera olika sätt inom vården om man har förlossningsdepression. Vanligaste är samtalsterapi och i vissa fall, läkemedelsbehandling tillsammans med samtalsterapi.

I terapin får man träffa en sjuksköterska, psykolog, läkare eller kurator och får hjälp med att prata om sina känslor och det som känns jobbigt. Man kan även få hjälp att hitta lösningar till dom problem man har, eller hjälp med att både ta upp och prata om gamla invanda mönster eller trauman. Bäst fungerar terapin om man kommer till samtalet utan barnet. 

Behöver man även ta läkemedel rekommenderar läkaren olika typer av läkemedel som inte påverkar barnet negativt om man ammar eller är gravid. Bäst fungerar läkemedlen om man samtidigt får terapi.

Vad kan man själv göra när man mår dåligt?

Det viktigaste man kan göra för sig själv under en depression är att orka eller våga be om hjälp och försöka klara av sina dagliga rutiner. Man kanske behöver hjälp att städa, tvätta eller laga mat under första tiden efter förlossningen, eller man kanske behöver träffa sina vänner någon eller några gånger i veckan för att prata ut. 

Det är också viktigt att förstå att det är okej att tacka nej till sånt som man inte orkar med eller sånt som inte känns bra – sätt ditt och ditt barns hälsa i första hand.

Det kan vara bra att fortsätta med sina viktigaste dagliga rutiner som:

  • Att sova tillräckligt och försöka sova och gå upp vid sin vanliga tider.
  • Att duscha och tvätta sig regelbundet.
  • Att träna eller röra på sig regelbundet
  • Det kan också hjälpa att passa på att meditera, vila eller sova när barnet sover.

    När går förlossningsdepressionen över?

    De flesta förlossningsdepressioner blir lindriga eller försvinner helt med tiden. Efter två år har ungefär hälften av alla kvinnor helt kommit ur depressionen, medan resterande hälften fortfarande har allt från lindriga depressiva symtom till kraftiga.

    Hur påverkas barn, vars förälder eller föräldrar får förlossningsdepression?

    Anknytning är en djupt emotionellt och starkt band till sina nära och kära, som stärks och byggs upp av en varmt kärleksfull och kontinuerlig omvårdnad. Att sitta lugnt med sitt barn och gunga det i famnen, prata lugnt till sitt barn eller att sjunga, är alla saker som ger ett starkare band till sitt barn, och behövs för att barnet sen ska känna sig trygg med att utforska världen.

    Om pappan eller mamman till barnet lider av en förlossningsdepression blir en trygg anknytning svårare, och barnet känner av att föräldern eller föräldrarna inte kan ge barnet, den kärlek som den behöver. Detta gör att anknytningen blir otrygg och kommer påverka barnet under hela uppväxten, och även i vuxen ålder.

    Spädbarn som upplever anknytningen som otrygg kan undvika kontakt med sin mamma eller pappa, eller kännas tillbakadragna eller passiva. När spädbarnet sen blir lite äldre, visar sig detta genom att barnet är mindre självständigt, mer oroligt, har svårare med sociala kontakter med andra och kan ibland även få aggressiva eller destruktiva beteenden.

    Hur kan jag göra för att förebygga och undvika att själv drabbas av en förlossningsdepression?

    Det kan vara bra att planera livet efter förlossningen, innan förlossningen. Det kan till exempel vara att man pratat igenom vilka rutiner man ska ha, vem som ska göra vad, och vad man ska göra om man inte orkar med vissa saker. Det är också vara bra att vila och planera in extra lugn och ro i början, för att sen öka aktiviteten allt efter man orkar med den.

    Är man orolig under graviditeten kan det vara bra att prata med någon redan då, för att förebygga att oron inte går över till en depression i samband med, eller efter förlossningen. Det samma gäller om man haft en jobbig och komplicerad förlossning. Då kan man få prata med en barnmorska eller läkare på samma sjukhus där barnet föddes.

    Många upplever också en stor press på att man ska vara på ett visst sätt som förälder eller att man måste orka med olika typer av föräldraaktiviteter. Då kan det vara skönt att släppa på prestationen ett tag, och tänka på att det viktigaste för barnet inte är om det går på spädbarnsgymnastik eller inte, utan att barnet får sina behov, och framförallt sin kärleks- och omvårdnadsbehov tillgodosedda. Om man som förälder är lycklig är barnet ofta också lycklig.

    Vilka mediciner används?

    Vid en förlossningsdepression används främst SSRI-preparat. Vilken typ som används skiljer sig beroende på om man ammar eller om man är gravid.